Föredrag av Ernst Bergman

83 4 ge par | *
Ämnet för kvällens föredrag är: Per Tomasson och "Grandegodset" i Storkåge.
Kring ett dombrev från Skellefteå år 1550.

Under forskningar i den egna släktens genoalogi har jag via Nederkalix
och Piteå kommit till Skellefteå socken. En min förfader Tomas Kettilsson var där
måg till Per Tomasson i Storkåge enligt bågaskattelängderna i Kammararkivet. Denne
är identisk med Per Tomasson på drandegodset.

För att styrka min så att säga hemortsrätt på detta kågehemman skall

jag förete ett ättartal, om vars tillkomst kan nämnas föl gende.

Genom välvilligt tillmötesgående från Riksarkivet, har jag haft förmånen I EE

att där under år 1930 få begagna vissa kyrkböcker från Noderkal iz. Sedermera ha
rutinmässiga forskningar bedrivits i Piteå och Skellefteå äldra Werne

essa överförts till landsarkivet i Härnösand.

3

* 4

I Riksarkivet ha domböcker och småprotokoll flitigt kommit till använd-

På forskningsresultaten i Kammararkivet grundar sig väsantligen den del
av Attartavlan, som avser tiden före 1700 eller då kyrkböcker för Skellefteå saknas.

Av utslagsgivande betydelse för fastställande av några släktled ha varit
rullor och regementsräkenskaper i Krigsarkivet.

Som arbetshypotes var ättartalet redan 10 år gammalt och ättledningen
från Moses Persson och nedåt enligt min mening hållfast, då jag den 6 november 1941
i Riksarkivet gjorde en beställning på denealogica x 53 Buregenealogien = som be-
styrkte riktigheten av generationerna Tomas Kettilsson —- Per Tomasson — Moses
Persson.

Sambandet Moses Persson — Olof Mosesson (den förre kyrkvärd den sena” -

3.
länsman) argumenteras sålunda: Olof Mosesson hade två möjligen tre bröder. Dessa

voro:

Fänriken Per Mosesson, som deltog på skeppet Caesar i sjöslaget mot hol-
ländarna i Öresund för 300 år sedan och som tecknade samma bomärke som hans presun-
tive farfarsfar förde i sitt signet.

Korpralen Jakob Mosesson Kågman, - erhöll en tredjedel av Kågehemmanet =
eller 1/4 mantal.

Korpralen Tomas Mosesson, som dock anges vara hemma omväxlande i Kåge
och i Stämningsgården ,

Namnen på fänrikens och korpralen Kågmans hustrur äro kända — Brita
Clemetsdotter resp. Elsa Jomsietrter = och de äro sådana, att de utesluta möjlighe-

ten, att gården kan vara arvfallen till mågar.

4.

Att gården ej heller gått i köp, framgår av en annan iakttagelse. Under
1640-talet står Olof Mosesson för gården i mantalslängderna. Per Mosesson är tydli-
gen i livet men sitter på undantag, ty i kyrkotiondelängderna dyker han upp som
gubben ur lådan. Hur man skall förklara detta förhållande lämnar jag därhän, men om
Moses Persson sålt sitt hemman så vöre det väl märkvärdigt, att han skulle agera som
någon sorts homme daf fairs för köparen Olof Mosesson.

För fiktigheten av filiationen Olof Mosesson — Moses Olofsson (länsman
respektive soldat som dog 1682) borgar ett domstolsutslag av år 1733, varav framgår
att gården gått i arv från den förre till den senare. Olof Olofsson Bergs broder
Moses Olofsson begärde detta år att få igenlösa ett jordstycke på södra sidan älven

vid tullhuset, vilket jordstycke hans då ännu levande fadermoder hustru Kerstin

Nilsdotter i sitt änkestånd försålt 50 år tidigare, Rätten beviljade denna ansökan,
Fen 9

Hade det varit fråga om avlingegods hade rätten icke kunnat fatta ett sådant beslut. | |
Det är märkligt — som vi skola se- att premisserna för Moses Olofssons aktion voro |
likartade dem, som föranledde Påvel Skrivare att år 1550 söka återbörda det arvehem- |
man som hans moder avyttrat— likaledes 50 år tidigare.

De tre följande generationerna sammanbindas med varandra av några an teck
ningar i en generalnönsterrulla över roteringsverket i Västerbotten för år 1728,
Erigsarkivet.

Vi återgå till Per Tomasson och konstatera att han dog den 1 april 1552.
Vi skola även se hur bågaskattelängderna reagera för denna händelse. |
Enligt Buregenealogien var Tomas Kettilsson gift med Kelug Andersåotter

en dotter till Anders Jakobsson. En annan dotter till denne var Anna Andersdotter |

gift med kyrkoherden i Skellefteå Andreas Olaui. En dotterson till sistnämnda maka 7 |

j

— —

var "Johannes Tomas Bureus Agrivillensis, riksantikvarien som underrättade världen
om Bureättens glans",

Vi skola nu ägna några minuter åt tjocka släkten för 400 år sedan.

I Uppsala universitetsbibliotek förvaras ej mindre än fyra pergaments-

brev från 1500-talets tidigare hälft, vilka äga gemenskap med ifrågavarande hemman

i Kåge. Tvivelsutan är det Johannes Bureus, som undan förgängelsen räddat dessa pär- = 5

me brev.

År 1500 kom för tingsrätten i Skellefteå hustru Gunborg och ville sälja
ett hemman hetandes "Kawa by", som hon ärvt efter sin fader. Hon var gift med Laurens
Botnekarl, borgare i Stockholm. Sedan hon förgäves på tre ting uppbjudit hemmanet ät
sina släktingar, som icke ville bjuda något 1568 08000 pris "utan ville nästan

tvinga jorden i alls intet, mente de skulle komma till arv efter henne", begärde

hon hos underlagmannen och fogden att få sälja hemmanet utom börden, vilket sköts
till nämnden som härtill samtyckte. Hon sålde då strax godset "til hederlige mannen
Herr Anders kyrkoherre i samma „ och prost därsanmstädes för 70 mark." Gården
låg då "i bolbynom i Storkåge" d. v. s. Storkäge var en oskif tad by. Köpet fastställ-
des av tingsrätten och hustru Gunborg avgav en högtidlig försäkran att varken hon
eller hennes bonde (man) eller hennes barn füdda som ofödda — någonsin skulle
resa klander mot detta köp. Detta dombrev var ett fastebrev på Kågehemmanet utställt
på prosten Herr Anders,

Av de till tiden närmast följande bägge pärmbreven framgår att prosten
var död 1506 och att hade överlåtit gården på sin dotter och hennes man Anders

Jappson aff Bure. Att denna dotter hette Malin och var född av oäkta föräldrar

dern var från Holsingland och hotte Oölug - framgår oj av pämebreven mon a, 4

Buregenealogien, som vi sett.

30 år efter fastebrevets utfärdande uppträder hustru Gunborgs son Påvel
skrivare från Stockholm och yrkar på att köpet skall återgå. Hur det gick med detta
utpressningsförsök därom handlar 1550 års dombrev.

Den Per Tomasson, som vi möter i dombrevet 1550 måste vara en annan än
Buregenealogiens "Per Tomassons i Kåge 1550", Emellertid är det tydligen den sist-

nämnde som föresvävar Bygdén, då han i Hernösands stifts herdaminne skriver: "Genom

henne (Anna Andersdotter) erhöll mannen (Herr Anders) och en Per Tomasson i Kåge det Re

gamla Kågehemmanet." Han säger nämligen i en fotnot: "Påvel skrivare, borgare i Stock
holm och hustru Gunborgs son, ville år 1550 återbörda detta hemman som genom arv
tillfallit ovanstående, men de löste det till sig för 50 timmer gråverk, varje timmer

beräknat för 2 mark och de gåvo honom dessutom 2 klippare, vardera värd 14 mark. u

Der Tomasson — hustru Annas systerson — måste vid denna tid ha varit ett 1

barn. Som sådant kunde han naturligtvis vara arvtagare men ingalunda kunda han upp-
träda inför rätten. Det orimliga i Bygdéns framställning accentueras av att herr
Anders dog före hustru Anna, med andra ord: arvtagaren var död då arvlåtaren dog.

Detta dombrev är inget fastebrev på Grandegodset utställt på herr Anders
och Per Tomasson, utan en lagfart på stillobrevet. Detta uppvisades för rätten av
Herr Anders och Per Tomasson och det relateras i dombrevet.

Som förut nämnts var Per Tomasson gift med Anders Jakobssons änka Malin
Andersdotter.

En förutsättning för att Per Tomasson skulle nämnas i dombrevet var give 0

1
vis, att hustru Malin var i livet — hon bör vid denna bid ha varit vid pass 70 4 75 |
9

år gammal. Det var hon och hennes äganderätt till drandegodset som per Tomasson före=-
AN

10.

19

*
trädde 1 förlikningen ned Pavel skrivare och inför rätten — mannen var ju sin 1

rätta målsman. |

Men det fanns även andra, som hade intressen att bevaka, nämligen hennes

| 1
IN

uppenbarligen befullmäktigat Herr Anders och Per Tomasson att föra deras talan. De
kallades av okänd anledning lagbröder — jämför dock engelskans Brothern in law.
Det är möjligt att stillobrevet dikterats av Herr Anders. Stillobrevets

lagbröder korresponderar nämligen på ett slående sätt med ordet bytesbröder, som

herr Anders använder några år senare i ett prämebrev. Det gällde då en del av laxfis- |

kot i Bomansf orsen.

Att sammanställa ordet lagbröder ned byalaget kunde väl ha fog för sig,

I

11.
så länge hemmanet låg i oskiftad by, nen en ändring hade härutinnan skett genom den

zordrewning, som föregick skattläggningen enligt 1543 års jordebok. Man kan även ifrå-
gasätta, om byalaget vore villigt att så solidariskt sluta upp kring en lagbroder i
trångmål, som stillobrevet förutsätter.

Den summa som Påvel skrivare tillerkändes vid förlikningen översteg med
30 mark hemmanets inköpspris, som år 1500 var 70 mark. För den rike Herr Anders och
Per Tomasson spelade en sådan summa en ringa roll. Huvudsaken synes ha varit att så
fort som möjligt få saken ur världen och bli av med Påvel skrivare, varför de gåvo
Honom två klippare och vill man tro en efter omständigheterna avpassad f Ardknhpy .

Man kan fråga sig hur det var möjligt, att Påvel skrivare lyckades så
förträffligt i sitt uppsåt. Ja, först och främst var herr Anders köp av hemmanet år

1500 emot landslagens bestämmelser. Hustru Gunborgs hemman var arvejord och hon kunde

icke med rättslig verkan avhända sina barn deras lagliga bördsrätt.

Premisserna voro i själva verket ensartade såväl för Påvel skrivares

aktion år 1550 som för Moses Olofssons aktion år 1733, då de sökte återbörda det ar- |
|

vehemman resp., den del därav som modern hustru Gunborg resp. farmodern hustru Kerstin

hade avyttrat — i båda fallen 50 år tidigare. 1

|

Man kan även hänvisa till förhållandena under gamle kung Göstas regemente. EF
Den danska tiden var förbi - den katolska likaså. Sverige var ett "kungadöme ej ett =
prästavälde", Pärmebrev från den danska och katolska tiden aktades ringa och gamla
privilegier ej för mer än "två blåbär",

Per Tomasson omnämnes i Handlingar rörande Skandinaviens historia, Del 7.
Där är tryckt en redogörelse, som kyrkoherden herr Andere lämnat, över förvaltningen

av Frkomedlen. Vi citera: "Men här var en man i socknena välbetrodder, vilken var

kommen till en god ålder, den där hade haft i mång år nyckelen till kykiones penning-

ar med sex socknens eller kykiones män förordinerat — och den gamle betrodde man

| 13.
heet Peder Tomasson i Kåge. Sidan Peder Tomasson, salig man, avsomnade haver socknen

bidit och betrott ärlig man Lasse Andersson i Wikena om samma nyckel."
Per Tomasson var i sitt ringa stånd en betydande man. Han var frikostig
äonator till kyrkan. Han var sexman, tolvman, landsköpman och birkarl; han drev handel —

med ryssarna på Torneå marknad:

—

Haus hemman i Kåge upptages i 1543 års jordebok till 15 spannland och 16 5

—
—

*

5

ängsland; han Agde dei i Pinnf orsens laxfiske och Agde jord 1 Degerbyn — 4 spannland 3
och 7 ängsland. Iven bortsett från det ta jordinnehav i Degerbyn var han en av sock- 8
nens största jordägare .
I Degerbyn fanns vid denna tid en annan storbonde, nämndömannon Kettil
Tomasson, som jag utan tvekan anser vara far till Tomas Kettilsson i Kåge. Han dog

1547.

var Per Tomasson bror till Kettil i Degerbyn? Ja, det är trol igt Isen

ds PINE — — — a — ̃ a or RER —
| ; 14.

att alliansen mellan hans presumtive brorson och styvåotter ingåtts på hans tillskyn-

dan. Per Tomaseon var gift tidigare än Tomas Kettilsson., (P. . före 1539 T. K. under
åren 1539 1543) och giftermålsbalken medgav uttryckligen att två bröder måge "taga
två systrar och fader taga moder, tå son tager dottren." Således måste det även vara
tillåtet för farbror och brorson att gifta sig med moder och dotter.

Att hjonelagen mången gång byggdes efter ritningar som familjepolitiken

skisserat är en välkänd sak. Som närliggande exem$el kan nämnas, att två systrar og

två döttrar till Kelug Andersdotter voro gifta i Bodom, Lövångers socken, respektive

*
Dae

i Kusmark, Skellefteå socken. Då männens tillnamn (patronymikon) i vardera fallet vo-
ro sinsemellan lika kan man räkna med att de sinsemellan voro bröder.
I detta sammanhang förtjänar återges en passus i Buregenaalogien.
Tomas Kettilssons dotter hustru Sara Tomasdotter i Kusmark hade dött.

Då hennes man såg sig om efter en annan hustru "fann han med stor möda den hans

15.
förra hustru oskyld var; ty tog han en av Jakobs avkomma i Fällen ef ter han var oäkta!

För att hustru Sara Tomasdotter i genealogiskt avseende skulle kunna vara
så insyltad i socknen, måste man förutsätta att hennes anor på fädernet hade djupa
rötter i Skellefteå. Möderneanorna voro nämligen tunnsådda. Hennes mormor var ifrån
Helsingland och hernes morfarsmor var från Umeå, Även om hela historien är uppdiktad
för att camouflera ett gifte som kanske icke var så reputerligt, så röjer den en kür-

na av sanning, nämligen den att Tomas Kettilsson måste vara en bygdens son.

det enda ortsnam » rann, som nämnes i "Rosenbergs historiskt-statistiskt *

hand lexikon över Sverige, tryckt 1882, är byn Gran i Skellefteå socken vid Kåge älv.
Denna by ligger ungefär en mil nordost om Boliden. Som vi ha sett fanns det även en
annan plats med namnet dran vid Kågeälven, nämligen där Nils Hermansson bodde. Namnet

på platsen återgives i dombrevet från 1550 som Grandegodset och i 1788 års stor-

skifteskarta över inägorna i Storkåge by - fastställd av häradshövdingen Carl Georg | |

ä —ů—ů— —ꝑyV. — LX = ==

Furtenbach — som Grandgärden.
Platsen där överstebostället Gran uppfördes på 1690-talet, vid Öjebyn

och Piteälvens utflödes kallades tidigare Oranden. 8e Johan Nordlander, Norrländskt

skolliv, tryckt 1914.

Hos Elgenstierna förekommer uppgiften, att landshövdingen Johan Graans
fader prästen i Skellefteå Gerhard Jonae, som dog 1623, bodde på hemmanet Gran nedom :
Bergsholmen 1 Västerbotten, därav sonen Johan tog sig tillnamnet. Då adliga ätten
Graan för en gran i hjälmprydnaden, vill det 1005 som om även hemmanet fått sitt
namn av trädet. Men så är icke fallet. Domboken för Skellefteå den 14 november 1774
lämnar klara besked. Prästen bodde aldrig på Gran nedom Borgsholnen men brukade där
en ängsmark, vilken kallades Klofsgranden eller — uppenbarligen efter prästen —
prästgranden. Traditionen visste zven borätta - enligt domboken — att landshövdingen

vid ett tillfälle lät sig ro uppför älven för att återse sin barndoms lekplatser,

I

r — — c
— Srꝑ—?:t——.̃..—2—2•w(—2»z

17.

diland annat Gran,

Elgenstiernas uppgift går via Bygdén tillbaka på en uppsats av prosten
P. Högström, tryckt 1753, vari det dock heter: "Bodde på Oran nedom Bergsholmen, som
nu är överväxt med skog, varav sonen tog tillnamnet." — Säkerligen kände mm
till att namnet Gran var härlett ur ordet dranden.

Cemensamt för dessa ortnamn Gran är att de hänföra sig till platser be-

lägna vid en älv; de ha även en annan sak gemensamt, nämligen markens beskaffonhot.

1 Svensk emytologisk ordbok, zund 1939, av Elof Hellquist har grand boty- fe

delsen grus och grande betydelsen grusbank o.d. vid vatten.

I Norsk ordbok, Cristiania 1871, av Ivar Aaser har grande betydelsen
"Banke eller Klit, grund med sand eller smaasten vid Vandets; ogso draesbank vid en
mr. orandegord har betydelsen Sandjord, opskyllet jord 1 naerheden af en Elv."

Härmed torde även betydelsen av ordet "Grandegodset" vara klarlagd.

— — — LL —— 8 — — . ——

l
1
* *

.

92

SE 16.
Efter Per Tomassons död — förmodar vi — har änkan Malin Andersdotter upp-

dragit gårdens skötsel åt mågen Tomas Kottilsson och själv gått på undantag. Gården
skiftades år 1557 mellan Herr Anders och Tomas Kettilsson i två nära nog lika delar.
Troligen har då änkan lämnat det jordiska.

På södra Alvstranden och nära älvmynningen lät Herr Anders uppföra en

gård som under åren 1562 - 1583 skulle bli änkesäte At prostinnan. Efter henne ägdes

1
gården av sonen Nils Andersson, som dog 1597 varefter garden troligen försålts. Dot

var från denna del av KAgehenmanet som Bureus år 1601 hüntade sitt "arv i Kåge". Tro.
ligen är det här icke fråga om arv utom om en lösenpenning för bördsrätten.

Gården brann ned 1646; möjligt är att gårdens dåvarande ägare kaplanen

Herr Michel då omkom — han dog den 2 maj samma år.

På 1700-talet försåldes gården till kronan av en Jon Danielsson, tillhö-

rande en släkt, som då i över hundra år besuttit

Aden, Där uppfördes kaptens= = =

19.

bostället Strömsnäs.

Hilphers, som felaktigt kallar kaptensbostället för Strömsholm, gör gäl-
lande att gården inköpts av kyrkoherden herr Anders år 1500, Han har tydligen für-
växlat de båda prästerna med samma namn,

Den del av Kågehemmanet,som låg på norra sidan om älven och som var den
ursprungliga, har gått i arv bland Tomas Kettilssons ättlingar. Som förut nämnts er-
höll korpralen Jakob Mosesson Kågman 1/4 mantal. Detta skedde på 1670-talet. Denna
gren av släkten dog ut 1743.

I början av 1800-talet skiftades gården ånyo mellan två bröder riksdags--
mannen Moses Johansson Lindberg och Aron Johansson Marklund. Den hemmansdel där fäde
negården var uppförd har gått ur släkten, men än i dag besitter ättlingar till rilks-

dagsmannen den jord som deras förfäder brukat sedan 400 år.